Stockholm i mitt hjärta, här finns det mesta. Allsång på Skansen, Råsunda, Stureplan och de godaste Cafe Laté. Så det mest självklara för den som vill bo i landets rike borde rimligtvis vara att flytta hit så snart som möjligt. Och så gjorde även jag, jag tog mitt pick och pack, lämnade småstaden jag vuxit upp i och flyttade. Livrädd var jag förstås och det enda jag visste med säkerhet var att jag skulle börja arbeta hos en webbyrå i Stockholm. Mycket mer än så visste jag egentligen inte och jag hade bara besökt staden vid två tillfällen tidigare. Det ena för arbetsintervjun och den andra för att bli runtslussad som en japansk turist med kameran i högsta hugg. Med mig från det besöket fick jag bara med mig en massa onödiga bilder på byggnader med en anrik historia som guiden ivrigt talat om men som jag nu glömt bort.

För mig själv intalade jag mig att datorer faktiskt ser och uppför sig likadant i Stockholm som uppe i Norrland så den biten var jag inte särskilt orolig för. Datorer har alltid varit lite av mitt trumfkort sedan låg ålder och kanske var det även det som företaget såg när de valde att anställa just mig. Men med en flytt kommer också så mycket annat med i bilden. Det blir lite som första skoldagen som man så väl kommer ihåg. Skaffa nya vänner, hitta nya platser att umgås på och lära sig vart det finns bra mat att äta. Lite som att börja om från början helt enkelt. En sak som är säker i alla fall är att det finns ett ordentligt utbud i Stockholm. Hemma fanns det inte så mycket mer än pizzerian, krogen och en konsumbutik så jag är verkligen inte bortskämd med möjligheten att bestämma var man vill äta och umgås.

Ett annat orosmoment är själva arbetet med att göra hemsidor och då menar jag inte det tekniska, utan snarare själva designen. Kanske vill de ha en helt annorlunda sorts hemsidor i Stockholm som inte alls ser ut som jag föreställt mig? Visserligen har jag gjort en hel del hemsidor åt både privatpersoner och företag tidigare så erfarenhet är det ingen brist på. Men det är ändå inte helt utan oro som jag lämnar tryggheten för att lära mig dricka mjölkkaffe och skråla med i allsången.