Att erbjuda betaltjänster i form av t ex internetbetalningar eller kortbetalningar handlar mycket om siffror. Då menar jag inte att hålla reda på kundernas pengar, vilket såklart också krävs. Utan det är ett vad som brukar kallas “numbers game” när det gäller att hantera kreditförluster. Visa och Master Card till exempel förlorar ju dagligen miljoner på olika förskingringar och kreditkort som blir stulna och otillbörligt använda innan de spärras. För denna typ av företag handlar det bara om att säkerställa att kreditförluster ligger på en viss nivå för över den är affären inte lönsam längre.

Självklart kan man som betalningslösningsföretag aktivt påverka sina kreditförluster och de har ofta stora avdelnignar som bara sysslar med detta. Om man använder sitt kreditkort mycket i utlandet är det inte ovanligt att man snabbt efter ett stort inköp får ett samtal från Visa som frågar om man verkligen precis har handlat en porslinshund för 2 000 USD. Anledningen till att de ringer är ju såklart att siffrorna säger att vid denna typ av köp i utlandet är risken väldigt stor att det är bedrägeri och inget riktigt köp. Och det innebär att siffrorna visar att det är lönt och lägga resurser på att ringa dessa samtal.